Hipp hipp hurra och grattis idag!

5 år. Idag är det exakt 5 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg och det är väl helt ok att fira det. Första inlägget hittar du här:
 
http://kruttanten.se/2011/september/kruttanten-det-ar-jag.html   
 
Det var två dagar före min första cellgiftsbehandling som jag började skriva. Min tanke var att berätta om min tid med behandlingar och vad som hände med mig under den tiden. Känslor, smärta, grubblerier men också stunder av vardag och positiva händelser mitt i allt kaos som det var inom mig. Idag känns det väldigt avlägset och ibland så kommer det nära nära in under skinnet och tar fäste i mina tankar. Förstår att jag då och då, kanske under resten av mitt liv, kommer att återkomma till allt detta med C som jag gått igenom. I högen med böcker-att-läsa ligger boken Cancerland tur och retur av Karin Wahlberg. Läkaren som själv blev patient. Mer att lära och få ett annat perspektiv än mitt eget på C.
 
Återanvänder ett gammalt bildcollage från behandlingstiden.. haha kolla in mitt röda fejs..
 
 
Många gånger har jag tänkt att "nu slutar jag blogga". Vad ska jag hålla på med bloggen för? Tja, kanske för att jag ändå tycker det är kul att skriva. Kanske för att barnbarnen ibland ber mig skriva om något eller till och med lånar bloggen och skriver med min hjälp. Får se hur det blir .. just nu skriver jag helt enkelt när jag har lust..
 
... och där tog lusten slut.. jag ska kolla lite på tv. Tjingeling!

Det är rena hälsokuren..

att vara på bokmässa. Inte minst av fysiska skäl. Jag är ganska, nej mycket, nöjd med antalet steg igår.
Nog var det skönt att slänga sig raklång i hotellsängen efter bokmässa och därpå följande restaurangbesök för att vila trötta fötterna. 
Detta var min andra bokmässa och jag är lika nöjd som första gången. Har lyssnat på gurun Ann-Marie Körling och hennes budskap att sluta tjata om läsning. Det finns många andra positiva sätt att locka till läsning och få människor att betrakta sig som läsare. Även den som bara läser en löpsedel läser ju... 
En riktig lågoddsare för er som känner mig var att jag lyssnade på Gudrun Sjöden. Ytterligare en klok kvinna och hon pratade om entusiastiska medarbetare och att lyssna på kunder som framgångsfaktorer för att lyckas med sitt företag. 
Det är toppen på mässan att lyssna på ca 20 minuter långa samtal/intervjuer med författare inom olika områden. Bara att vraka och välja utifrån intresse. Förutom kvinnorna ovan lyssnade jag bl a på Ebba Witt-Brattström, Emelie Schepp, Annika Lantz (hennes prat om sin cancer berörde mig), Einar Korpus från Göteborgs universitets institution för svenska språket. Avslutningsvis lyssnade jag när Caroline Krook intervjuade Torsten Flinck. Två kontraster vad gäller person och liv och kanske bidrog det till att det blev så bra. 
Sitter nu på tåget på väg hem med en mer än fullproppad och supertung resväska och ryggsäck. Lite trött men också så nöjd med denna helg tillsammans med god vän. Efter morgonens  hotellfrukost är det tillräckligt med vatten och en banan som färdkost...och en och annan Polly från goda vännens påse.  
Nästa vecka ska jag boka hotellrum för besök på bokmässan 2017... välplanerad som jag är. 😉
 

Fy skäms farmor!

Fattar du inget? Det var inte leksaker du plockade upp från golvet. Du förstörde leken. Det var en lägereld. En eld tillhörande Tengils män. Killarna med mantlar. Heltäckande mantlar som hölls ihop med klädnypor. Underbara killar som leker och en farmor inställd på plocka-iordning som bara klampar in och sabbar. Fel av farmor. Nåja, elden var lätt att återställa och leken kunde fortsätta. 
 
Lek, lek, lek hela dagen och Bröderna Lejonhjärta på film och sitta tätt intill varandra när man tittar på filmen. Astrid Lindgren finns med i vår familj i allra högsta grad. 👍👏👏👏
Det blev en dag med olika lekar och skapande. Så briljant att göra en kille i papper. En standin för brorsan om man är ensam på besök hos farmor och farfar och då finns han där hängandes på en hyllkant eller sittandes på en stol. 
 
 
10-åringen ville ut på en Pokemonrunda. Jodå,  farmor kunde tänka sig att hänga med. Såklart. Farmor fick det tufft. Alltså hur fort kan en 10-åring gå? Vår goa 10-åring gick med en hastiget så han kunde fått böter för överskridande av gällande hastighetsgräns. Farmor kommenterade flåsande "men hur fort går du". Då lägger han  i en extra växel och ökar snabbt avståndet till farmor. Hujedamej vilken kille. Men kom igen på cykel. Då är farmor snabb. Väldigt snabb. Men TACK Liam för en härlig stund med dig och att du bidrog till ett nyttigt motionspass som farmor så väl behövde. Jag följer gärna med på fler pokemonrundor precis som jag lovat. 
 
I fredags efter arbetsveckans slut var jag trött, ja egentligen TRÖTT. Men nu säger jag bara: älskade barnbarn ni ger energi till gamla farmor. 
 
Idag är det en laxerande dag inför morgondagens koloskopi. Inga pokemonrundor på dagsschemat. Kommer som längst att gå till rummet med porslinsfåtöljen....
 
Skön söndag på er alla!